|
Vadstena kloster (lat. Monasterliim sanctariini Maries virginis et Brigidce in Vatzstena) var Sveriges förnämsta klosterinstitution. Det upprättades genom testamente af konung Magnus triksson och hans drottning Blanka är 1346, hvarigenom 10 gårdar anslogos till dess underhåll, däribland Vadstena gård i Dals härad i Östergötland. Det andliga upphofvet till klostret var emellertid den heliga Birgitta. Medan hon efter sin makes död vistades i Alvastra munkkloster, fick hon en »uppenbarelse», genom hvilken hon befalldes att till Frälsarens ära grundlägga den munk- oclh nunneorden, som bär hennes namn (se Birgittin-orden); Ehuru hon ofta skarpt tillrättavisat både konungaparet och stormännen och därför naturligt nog hade många fiender, var hennes inflytande dock så stort, att hon kunde förmå konungen medelst byggandet af ett kloster försona sina fel. Klosterbyggnaderna uppfördes under öfverinseende af biskoparna i Linköping och Växjö samt häradshöfdingen i Kind, Johan Petersson, och under ledning af munkarna Störker, Nils i Häradshammar, Gregorius och Finvid. Den i stadgarna föreskrifna storleken öfverskreds af dessa, hvarför de ock blefvo straffade, och omkostnaderna blefvo större än man väntat. Klostrets regler stadfästes den 5 aug. 1370 af påfven Urban V. Klostret skulle enligt dessa rymma både minne- och munkkonvent. Nunnornas antal var 60, munkarnas 17. Dessutom fingo 8 lekmän antagas som tjänare. Öfver hela landet påbjöds en afgift, »vårfrupenningen», som insamlades af prästerskapet och genom domkapitlen sändes till klostret. Den var emellertid icke tillräcklig för klostrets behof, men 1394 medgaf påfven Bomlacius IX pä drottning Margaretas begäran, att aflat skulle få utdelas under jubelåren med samma rätt och verkan i Vadstena som i Kom mot att hälften af de influtna medlen sändes till romerska stolen. Redan vid aflatsfesten 1394 inflöto på detta sätt mellan 5 och 6000' mark. Klostret utsände inom landet bud för att samla allmosor, testamentsgåfvor och offer af personer, som själfva för sjukdoms skull eller af andra orsaker ej kunde komma till Vadstena. Klostret vann nu rykte öfver hela den katolska världen och blef allt rikare. Nunnekonventet invigdes den 23 okt. 1384 högtidligen af ärkebiskopen i Uppsala , samt biskoparna i Linköping och Strängnäs. Den första, som förestod ledningen i, af klostret, var Birgittas dotter Katarina Ulfsdotter (se Katarina, första art., 3.). Klostrets första kapell var af trä och brann ner 13S8 jämte två stenhus och en del af nunnornas byggnad. Bland klostrets många reliker må nämnas den heliga Birgittas jordiska kvarlefvor. Birgittas reliker gjorde snart klostret till en vallfartsort, dit pilgrimer komnio från långt aflägsna ställen. Sedan birgittinorden spridt sig till andra länder, blef det en liflig kommunikation mellan Vadstena och de andra birgittin-klostrens munkar och nunnor. Det hus i Rom, som Birgitta erhållit i gåfva af en italiensk dam och som sedermera kom i Vadstena klosters ägo, förestods af munkar från Sverige, som tillika bevakade klostrets intressen hos påfvestolen. Troligen från Söderköping begåfvo munkarna sig på klostrets egna skepp till någon nordtysk hamn och därifrån vidare till Rom på egna hästar, på hvilka klostret tyckes haft god tillgång. Midsommartiden 1422 ankom till Vadstena en bulla frän påfven Martin V, som nedlade förbud mot att birgittin-klostren hyste två konvent, munkar och nunnor samtidigt. Konung Erik och hans genial utverkade visserligen af påtven, att han återtog sin befallning och medgaf, att regeln förblef oförändrad, men man vet, att det just icke alltid var klosterlif som fördes i Vadstena klosterbyggnader, där munkar och nunnor, ofta ungt folk, voro inhysta samman. Drottning Margareta omhuldade på flera sätt Vadstena kloster, som hon ofta besökte, och drottning Filippa ligger begrafven i klostret. Konung Kristofer bekräftade på sin eriksgata 1442 klostrets privilegier, men Karl Knutsson sökte 1452 ingripa i klostrets styrelse och fordrade abbedissan Ingeborg Oerhardsdotters och konfessorn Magnus Unnessons afsättning; de afgingo frivilligt, men året därpå träffades bägge konventen af bannstrålen. Orsaken till dessa åtgärder är okänd. Konungen lät vid denna tid insätta sin åttaåriga dotter Birgitta i klostret, och hennes invigning ägde 1455 rum under stora högtidligheter. Klostrets förmögenhet var denna tid mycket betydlig, och det utlånade stora summor, äfven, såsom det synes, utom landet. Sålunda upptog konung Kristian I ett län af mellan 8 och 900 nobler mot förbindelse att låta upprätthålla gudstjänsten i Vadstena sockenkyrka, bilder oroligheterna efler konung Kristians afsättning förvärfvade borgmästaren och rådet i Vadstena klostrets tillåtelse att omgifva hela staden med vall och graf. Staden intog ständigt en underordnad ställning i förhållande till klostret, till hvilket invånarna måste utgöra dagsverken och erlägga skatt. Klostret härjades flera gånger af eldsvåda, i synnerhet 1495, da såväl ett nyuppfördt sjukhus som boktryckeriet nedbrunno. De sista konungabesök som omtalas i klostret voro Kristian ll:s besök 1520 och 1521. År 1522 stadfäste han klostrets privilegier, men kort därefter började han lägga hand på dess tillhörigheter, i sammanhang med den påbörjade reformatoriska rörelsen. Klostret bortförlänades till personer, som fingo i uppdrag att utplåna den katolska tron, och af domkapitlet i Linköping infordrade konungen uppgift på en person, som kunde bibringa klosterfolket i Vadstena reformatorernas lära, Munkarna spredos öfver landet som präster, lärare, läkare och lappmarksmissionärer. Nunnorna fingo dock till största delen sluta sina dagar i klostret. Under den påföljande katolska reaktionen lefde klostret åter upp, men pä riksdagen i Söderköping 1595 gjordes det slöt pä Vadstena kloster. Den sista abbedissan, Katarina Olofsdotter, skall hafva begifvit sig till birgittinklostret invid Danzig, men de flesta nunnorna stannade kvar till sin död och erhöllo underhåll. Vid tiden för konung Gustafs reduktion lär Vadstena kloster innehaft omkr. 800 gårdar.
Vadstena kloster var en lång tid en centralpunkt för den svenska odlingen, både i materiellt och andligt afseende. Munkarna och nunnorna förstodo sig förträffligt på jordbruk och trädgårdsskötsel, och de meddelade sina kunskaper härutinnan till den kringboende befolkningen. En stor del af den svenska medeltidslitteraturen, dels original och dels översättningar, härstammar från Vadstena kloster; en af de viktigaste källorna till Sveriges yngre medeltids historia äro de under namn af »Diarium Vatzstenense» samlade och upprepade gånger utgifna anteckningar, som under aren 1344-1545 förts i klostret rörande tidens mest betydande händelser, l synnerhet voro emellertid munkarna och nunnorna i Vadstena förmedlare af den europeiska kulturen, som genom dem hastigare öfverfördes till Sverige än som måhända eljest kunnat ske. Härigenom har Vadstena kloster haft en viktig mission att fylla i vårt kulturlif.
|
