|
Vadstena , stapelstad i Östergötland, vid en vik af Vättern och vid Fogelsta—Vadstena-Ödeshögs järnväg; 572 har, 2400 inv. (1908). Jämte Strä och S:t Per regall pastorat i Linköpings stift. Dals kontrakt.
Den ansenligaste byggnaden är slottet, som emellertid ligger utanför stadens område (se Vadstena slott, med afb.). Vidare märkes »Blåkyrkan», den forna klosterkyrkan, som invigdes 1430. Den uppfördes af bläaktig kalksten från Omberg, stod i öfver två århundraden obegagnad, sedan klostrets fullständiga upphäfvande 1595, togs äter i bruk för gudstjänst på 1820-talet, restaurerades af arkitekten G. Petterson i noggrann stil enlighet pä 1890-talet och invigdes den 27 nov. 1898. Kyrkan rymmer en mängd medeltidsminnen, bl. a. en praktfull grafvård öfver hertig Magnus af Östergötland, grifter åt drottningarna Filippa och Katarina, Eriks af Pommern och Karl Knutssons gemåler, åt Bo Jonsson Grip m. fl. Af S:t Petri kyrka, som kallades »Rödkyrkan», därför att den var uppförd af tegel, återstår blott tornet, som 1876 tillbyggdes med ett skolhus. Delvis på det gamla nunneklostrets ruiner är ett stort hospital, en vårdanstalt för sinnessjuka, uppfördt, och på lämningarna af munkklostret ligger ett lasarett och ett kurhus. Rådhuset är en gammal stenbyggnad med torn, som uppfördes 1578. Staden har efter 1904 års omorganisation af rikets allmänna läroverk en samskola för gossar och flickor; äfven finnes sedan 1878 en läroanstalt för öfveråriga döfstumma. V., som ligger ganska naturskönt vid Vättern, har en 1855 fullbordad hamn, hvars inre utgöres af slottets upprensade vallgrafvar. Den är 3 m djup och har ej obetydlig trafik. Utom handel och sjöfart är jordbruk hufvudnäringen; äfven förekommer en del spetsknyppling, hvilken slöjd har gamla anor, där den är ett minne från nunneklostrets tid. Industrirörelsen är ringa; utom bryggerier finnas en cigarrfabrik och 3 mejerier. Genom ofvannämnda järnväg står staden öfver Fogelsta i förbindelse med svenska statsbanenätet. Den har ångbåtsförbindelse med Stockholm och Göteborg samt de vid Vättern och Vänern belägna platserna. I staden finnas ett afdelningskontor af Östergötlands enskilda bank och en sparbank. Det område, på hvilket V. är byggdt, tillhörde ur sprungligen konung Magnus Eriksson och kallades Vatzstena; 1346 testamenterade han det till anläggning af ett kloster. Detta blef den heliga Birgittas berömda kloster (se Vadstena kloster). Omkring klostret bildades en handelsplats, som först kallades Lastköping| sedermera Laglösa köping (handelsplats utan egentliga stadsrättigheter).Den 8 dec. 1400 erhöll denna plats stadsprivilegier. Stadens invånare måste utgöra dagsverken och tomtören för jorden, som fortfarande tillhörde klostret. Efter klostrets upphäfvande 1595 förlorade V. snart all betydelse. Under sista årh. af medeltiden och på 1500-talet var staden däremot ofta samlingsplats för herredagar och möten, af hvilka de viktigaste äro rådsmötet i aug. 1434, då Engelbrekt Engelbrektsson tvang rådet att uppsätta ett afsägelsebref till konung Erik af Pommern, herredagen i aug. 1521, då Gustaf Eriksson Vasa äfven af södra Sverige antogs till riksföreståndare, samt riksdagarna hösten 1524 och jan. 1587, då Johan III och hertig Karl ingingo förlikning med hvarandra. 1487 härjades V. af en svår eldsvåda, och 1567 afbrändes den af danskarna under anförande af Daniel Rantzau. |
