|
Birgitta,
f. sannolikt 1303, d. 23/7, 1873, kallad den heliga,
dotter af Birger Persson till Finstad och hans hustru
Ingeborg Bengtsdotter, erhöll en efter tidens sed
synnerligen vårdad uppfostran och visade redan som
barn svärmiska och religiösa anlag; hade också
redan tidigt syner; bortgiftes 1316 med Ulf Gndmarsson,
lagman i Östergötland, vid blott 18 åra ålder och
hade med honom fyra söner och fyra döttrar;
hofmästarinna en tid hos konung Magnus och hans
gemål Blanka; företog jämte sin make 1341-1343 en
vallfärd till Santiago de Compostela och kom
därunder i beröring med tidens stora stridsfrågor;
änka 1344, tog hon, sin bostad i närheten af
Alvastra kloster och hade här sina af en sjuklig
fantasi ingifna; uppenbarelser; kände sig kallad att
förbättra i en syndig värld och sökte till och med
återföra påfven till Rom från fångenskapen i
Avignon och mäkla fred mellan Frankrike och England;
stiftade en ny religiös orden, birgittinernas såväl
munk- som nunneorden, med kloster i Vadstena;
tillbragte från 1360 sin öfriga lefnad i Rom eller
på vallfärder - till Palestina 1372. Hennes lik
flyttades 1373 till Vadstena, och redan; 1391 upptogs
hon af Bonifacius IX till helgon, Den heliga B. anses
för den skandinaviska medeltidens största poetiska
snille och lämnade efter sig sju böcker Revelationes
äfvensom de s. k. Revelationes extravagantes; från
henne härrör också hennes ordensregel Sermo
angeliens och de s. k. Quatwor orationes. Romantiskt
har Birgittas lif behandlats af V. von Heidenstam i
»Den hel. Birgittas pilgrimsfärd»(1901). -
Birgittas hus eller hospital kallas en byggnad i Rom,
där Birgitta själf under senare delen af sitt lif,
liksom sedermera hennes dotter Katarina, bodde;
tillhör sedan 1892 en gren af karmelitorden.
|
