|
Vadstena,
stapelstad i Östergötland vid en vik af Vättern, 2
645 inv. Handel och sjöfart samt såsom hufvudnäringar
jordbruk och spetsknyppling, den senare ett minne från
nunneklostrets dagar. Den mest framstående bygg-naden
är slottet, som började byggas 1546 och därefter länge
beboddes af kungliga personer, men 1753 förvandlades
först till kammarduksfabrik, därpå, till kronobränneri
och slutligen till spannmålsmagasin, hvartill det
delvis begagnades till 1876. Vid midten af 1800-talet
restaurerades hufvudbyggnadens yttre; 1899 började
dess lokaler enligt riksdagens beslut inredas till
landsarkiv; slottet ligger för öfrigt utom stadens
område. Bland andra byggnader märkas ”blå
kyrkan”, den forna klosterkyrkan, invigd 1430, numer
restaurerad och på nytt invigd 1898 med många
medeltidsminnen, och tornet af S:t Petrikyrkan, ”Rödkyrkan”,
hvilket 1876 tillbyggdes med ett skolhus. På en del
af det gamla nunneklostrets ruiner är ett stort
hospital för sinnessjuka uppfördt. På lämningarna
af munkklostret ligger ett lasarett och ett kurhus.
Staden har en samskola, en läroanstalt för öfveråriga
döfstumma och ett adligt jungfrustift.
Staden
växte upp kring klostret, var först en handelsplats
och erhöll stadsrättigheter 1400; var under 1400-
och 1500-talen samlingsplats för många herredagar
och möten, såsom t. ex. rådsmötet i ang. 1434, då
Engelbrekt tvang rådet att uppsätta afsägelsebref
till Erik af Pommern, herredagen i aug. 1621, då
Gustaf Eriksson Vasa antogs till riksföreståndare äfven
af södra Sverige, m. fl.
Vadstena
kloster grundades 1346 på gudomlig mening af den
heliga Birgitta och erhöll sina regler stadfästa
1870 af Urban V. Till klostrets underhåll påbjöds
en allmän afgift under namn af vårfrupenning. I
klostret begrafdes drottning Filippa. Efter 1522 började
Gustaf Vasa tillägna sig klostrets tillhörigheter,
och snart upphörde det alldeles att bestå. I
klostret fördes anteckningar öfver tidens viktigaste
tilldragelser under titeln »Diarium Vatzstenense».
|
