|
Vadstena, stapelstad i Östergötland, ligger
i en särdeles naturskön trakt vid en vik af Vättern. Staden är snygg och treflig, har många trädgårdar och planteringar samt gör äfven på
afstånd ett annat och bättre intryck än vanliga
svenska småstäder till följd, af de framstående
byggnader den har att uppvisa. Innevånarnas
antal uppgick 1870 till 2,399, 1880 till 2,398
och 1891 till 2.171. Stadens område, 619 har,
är satt till 211¼ mtl. Taxeringsvärdet 1891
utgjorde 2.438.300 kr., hvaraf 295,600 kr. för
jordbruksfastighet. De bokförda tillgångarna
upptogos 1890 till 591,060 kr., skulderna till
407,792 kr. För kommunala behof uttaxerades
kr. 8.95 för hvarje krona bevillning. S. å. funnos 31 handlande, med 32 biträden, och 27
handtverkare, med 43 arbetare. Fabriksanläggningar, äfven i större skala, halva några gånger försökts, men icke haft framgång, t. ex.
ett för sin tid stort linneväfveri (kammarduks-
fabrik) i slottet (1753—1830-talet). F. n. finnes ingen fabrik i V. Den 1855 fullbordade
hamnen, hvars inre delar utgöras af slottets
upprensade vallgrafvar, har 3 m. djup och besöktes 1890 af 1,270 fartyg, om tillsammans
117,306 tons drägtighet, alla i inrikes fart. I
hamnafgifter erlades kr. 9,960,76. Intet fartyg
är hemmahörande i V. Genom jernväg till Fogelsta (sedan 1874) står V. i förbindelse med
stambanenätet, och en mindre jernväg leder sö-
derut till Ödeshög (1888). Utom handel och
sjöfart äro hufvudnäringarna jordbruk och spetsknyppling, den senare ett ännu fortlefvande
minne från nunneklostrets dagar. Den mest
framstående byggnaden är det visserligen utanför stadens område, men i dess omedelbara närhet belägna slottet (se Vadstena slott). Vidare märkes »Blåkyrkan», den forna, ännu till
gudstjenst begagnade klosterkyrkan, uppförd af
blåaktig kalksten frän Omberg och invigd 1430,
med en mängd medeltidsminnen, bland hvilka
en praktfull grafvård öfver hertig Magnus af
Östergötland, grifter åt Eriks af Pommern och
Karl Knutssons gemåler (drottningarna Filippa
och Katarina), åt Bo Jonsson Grip m. fl. Till
kyrkans restaurering lemnade 1891 års riksdag ett bidrag af 100,000 kronor. Af S:t Petri
kyrka, »Rödkyrkan» (den var byggd af tegel),
qvarstår tornet; det har i senare tid (1876)
tillbygts med ett skolhus. Ett stort hospital för
sinnessjuka är uppbygdt till en del på det gamla
nunneklostrets ruiner och 1892 års riksdag beviljade ett anslag på 431,790 kr. till anordnandet
i V. af en asyl för sinnessjuka. På lemningarna
af munkklostret ligger nu ett lasarett och kurhus. Rådhuset, en gammal tornprydd stenbyggnad, uppfördes 1578 (den gamla »rådstufvan»
hade brunnit 1567). Af bankinrättningar finnas
afdelningskontor af Östergötlands enskilda bank
samt en sparbank. Vidare finnas ett 5-klassigt
allmänt läroverk samt en läroanstalt för öfveråriga döfstumma (sedan 1878). Från tryckerier i
staden utkomma tidningarna »Vadstena läns tidning» och »Östgutakuriren», hvardera 3 gånger i
veckan, samt »Tranås tidning.» och barntidningen
»Linnea». — I kyrkligt afseende bildar V. med
annexen Strå och S:t Per ett regalt pastorat af
1:sta klassen. Jämte Skeninge, Söderköping,
Motala och Grenna bildar V. en krets vid val
af riksdagsman i Andra kammaren. Stadens vapen framställer å guldgrund den hel. Birgitta, sittande vid ett bord med en bok framför
sig; bakom synes bokstafven W. — Den mark,
på hvilken staden ligger, tillhörde under namnet Vadstena (Vakstenii} ursprungligen konung
Magnus Eriksson, som 1346 testamenterade den
för en klosteranläg-gning. Denna utfördes sedermera af den heliga Birgitta (se Vadstena kloster). Omkring klostret uppväxte en handelsplats, som till en början kallades än »Lastköping», än »Laglösa köping» (d, v. s. handelsplats utan egentliga stadsrättigheter), men hvilken erhöll stadsrätt d. 8 Dec. 1400. Klostret var
dock fortfarande egare till jorden, för hvilken
innevånarna måste utgöra dagsverken och tomtören. Efter klostrets upphäfvande egde V. icke
nog egen kraft att hålla sig uppe i täflan med
andra uppväxande stadssamhällen, utan har sedan dess förblifvit en småstad. Under 1400-
och 1500-talen var V. en ort af historisk betydelse såsom samlingsplats för en mängd herredagar och möten, t. ex. rädsmötet i Ang. 1434,
då Engelbrekt tvang rådet att uppsätta afsägelsebref till Erik af Pommern, herredag i Aug.
1521, då, Gustaf Eriksson (Vasa) antogs till riksföreståndare äfven af södra Sverige, samt riksdagar pä hösten 1524 och i Jan. 1587 (då förlikning ingicks emellan Johan III och hertig Earik,
se Vadstena artiklar). Staden led mycket
af en stor eldsvåda 1487, och 1567 brändes den
af danskarna under Daniel Rantzau. Se E. Sellin:
»Vadstena, Omberg och Alvastra» (1890). A. o. |
